För det är ingen vanlig dag...

...för det är MIN födelsedag, och namnsdag :) Hipp Hipp Hurra Hurra Hurra för mig!

Trött (trots sovmorgon) men glad 28åring

Jag har haft en toppenmorgon! Kristoffer gjorde blåbärspannkakor och jag fick ligga kvar i sängen och ta sovmorgon. Hur lyxigt som helst. Sedan blev det presentöppning. Jag fick massa skojiga sockor (det råder därmed inte längre strumpbrist i min gardero) i ekologisk bomull och boken Bossypants av Tina Fey. Dessutom hade kristoffer hittat ett gulligt kort och skrivit en ännu finare text i. Det hade gott och väl räckt med det men Kristoffer tycker ju att det är roligt att ge bort saker så därför ska jag få ytterligare en present i kväll. Jag tror jag vet vad det är men jag försöker att glömma det, så att jag ska bli överraskad :)

Nu ska jag fortsätta fira mig själv genom att slå in en present till ett annat födelsedagsbarn. Jag säger inte vem. Men hans namn börjar på S- och slutar på -tefan :)

H O C K E Y

I måndags var Kristoffer och jag på hockey. Mest var det en ganska tråkig match, tyckte jag, och badgers förlorade igen trots att de på pappret ska vara bättre än Penn state som de mötte. Fast matchen hade ändå sina sköna high lights med spelare som trillar in i motståndarens bås, studenter som är utklädda till bananer ("The badgers makes me go bananas!") eller har festliga skyltar. Fast det roligaste med hockey måste nog ändå vara alla sköna studentsånger. Kristoffer har ju berättat lite om det, men eftersom jag lyckades filma lite, så tänkte jag bjuda er på hur det kan se ut (och låta). Jag är ju ett stort fan av allt som är festligt, så ni kan ju föreställa er hur mycket jag gillar festliga sånger och rörelser :)
Enjoy!

H O C K E Y - Hockey! from Lina Ekholm on Vimeo.

Snabba köttbullar

Kära vänner. Nu ska ni få en beskrivning i köttbullsrullande som heter duga. Det råkar nämligen vara så att jag är lite av en fanatiker när det kommer till utformning av köttbullar. Jag tycker att de köttbullar man lagar själv är godast, men det brukar ju tyvärr ta lite lång tid och många gånger har i alla fall jag dragit mig för att ställa mig och rulla köttbullar just därför. Men nu är det ändring på det! Fast innan jag börjar min beskrivning om hur det går till att rulla köttbullar i superfart så vill jag börja med att dela med mig av mina kriterier för hemmagjorda köttbullar.

Två saker är, enligt mig, mycket viktiga när man gör köttbullar:
1 Storlek; köttbullar ska i min mening alltid vara små
2 Fyllning/Smak; ju mer kryddor - desto bättre. På vintern/julen är det självklart ett överflöd av kryddpeppar som gäller, men annars tycker jag att det är roligt att variera kryddningen så mycket som möjligt

Eftersom just mitt första "kriterium" kan vara rätt tidskrävande att få till så tänkte jag tipsa er om ett supersmart sätt att rulla köttbullar på som jag testade i vintras. Just den här metoden är något som jag har gått och funderat på rätt länge och så plötsligt läste jag en blogg (har gömt vilken) där skribenten gjort just det jag tänkt på. Så nu tänkte jag dela med mig av det till er. Så att ni ska spara er dyrbara tid.

Så här går det i alla fall till. (Ber på förhand om ursäkt i fall det inte ser så gott ut. Själv tycker jag att det ser supergott ut, men jag har förstått att alla inte uppskattar åsynen av rått kött på samma sätt som jag...)

1: Blanda en smaskig smet

2: Lägg över smeten i en platspåse

3. Klipp ett litet hål i plastpåsen. Diametern på hålet ska ungefär motsvara den diametern på önskade köttbullar

4: Spritsa ut "korvar"

5. Klipp korvarna som små kuber

6. Rulla

7: Stek i panna eller i ugn och ät med något gott. Just dessa hamnade i Kristoffers smaskiga tomatsås och fick stå och puttra någon timme innan det var dags att äta, så rent tekniskt, var ju de inte så snabba att göra. Fast de var ju fortfarande snabba att rulla :)

Lycka till!

Stora, fluffiga knoppar

Trots att det fortfarande ligger drivor av snö på marken så har jag börjat ana en hel del vårtecken. Som svensk brukar jag i första hand räkna att ljuset återvänder som ett av de första vårtecknen, men eftersom det aldrig blev så där ruggigt mörkt här, som det blir hemma, så är just det något som är svårare att ha som mått. Däremot möttes jag av en av de vackraste vårsyner/tecken jag kunde tänka mig när jag var på väg till affären häromdagen. Knoppar! Stora, fluffiga, ljusgröna knoppar.

Så himla fint. Och utan tvekan ett tydligt vårtecken. Tyvärr hade jag bara mobilen med mig just då, så jag var tvungen att ta med mig kameran i lördags när vi gick en promenad, för att köpa festliga grejer på Whole Foods, vilket resulterade i dessa "våriga" bilder. Och på tal om affärer. Jag har föresten spanat efter videkissar i affärerna här men har inte sett det någonstans. Är det så att amerikanarna inte är lika sålda på det som vi svenskar är? Eller är det helt enkelt för tidigt för att hitta sina grenar med videkissar på? Hrm. Mycket märkligt. Men jag ska fortsätta hålla utkik, för jag vet ju inte riktigt om jag vågar gå ut i naturskyddsområdet och hämta några grenar på måfå. Bäst att låta bli...

(För er som undrar - så här ser ljusställningen ut just nu: Madison vs. Gbg
soluppgång: 6.39 - 7.16
solnedgång: 17.42 - 17.34
Det är för övrigt väldigt spännande att följa just detta eftersom Göteborg stadigt tar in på Madison, så det händer liksom något nästan varje dag)

Planering på Graze

I morse gjorde vi ett försök att planera in lite resor här i Amerikat. Det är ju faktiskt inte särskilt många månader vi har kvar - på gott och ont - så det känns som att det är på tiden att vi bestämmer vart vi vill åka. Men det är svårt. Det ju så mycket som vi vill passa på att se medan vi är här. Och tänk att vi fortfarande inte har varit i Chicago - trots att det bara ligger 2,5 timmars bilresa härifrån! Tur att vi snart får lite besök från Sverige så att det blir ändring på det.

Vi gjorde vår reseplanering på Graze samtidigt som vi åt frukost/brunch.

Man kan ju liksom inte fatta några beslut på fastande mage :) Jag vet dock inte om vi kom fram till så mycket, men vi är i alla fall ni närmare ett beslut nu, och det är ju alltid något.

Det som står som alternativ på listan är i alla fall tre större resor nämligen 1) Washington D.C och Harrisburg; 2) Boston, Philadelphia och östkusten; och 3) Vancouver, Washington State och så en avstickare till San Francisco. Sedan finns det naturligtvis massa andra platser som vi skulle vilja se och uppleva. Jag vill till exempel åka till New Orleans och lyssna på jazzmusik trots att jag inte lyssnar på jazz, jag vill åka ångbåt på Mississippifloden trots att jag lätt bli sjösjuk, jag vill åka tillbaka till New York och promenera i Greenwich Village. Jag vill dessutom besöka en herrans massa nationalparker åka tåg genom hela USA... Puh! Det får nog bli några fler turer till staterna känner jag...

Trevlig helg!

Sparrisrisotto med gremolata

Det var länge sedan jag bjöd på ett recept nu. Eller, recept kanske är fel ord. Låt oss kalla det "matinspiration". Det är i alla fall det som är min förhoppning. Och dessutom så är det ju inte jag som har hittat på merparten av recepten till de maträtter jag lagar.

Hursomhelst. Här kommer lite bilder på tisdagens kvällsmat: Sparrisrisotto med gremolata (receptet hittar ni här). Den blev faktiskt väldigt lyckad. Tyvärr är det ju inte sparrissäsong här riktigt än, men jag kunde inte riktigt hålla mig. Jag ser det som att jag klimatkompenserar genom att hålla den helt vegetarisk i alla fall. Men när sparrisen är i säsong då blir det definitivt mer av den här rätten.

Lina ritar

Hörni. Jag tror jag precis har kommit på ett försenat nyårslöfte. Jo det är sant. 2013 ska bli året då jag kommer tillbaka till mitt målande. Alltså inte på någon avancerad nivå, gud bevars. Nej, bara lite enklare illustrationer ska jag göra. Helt enkelt för att det är så befriande att sitta att kladda på ett papper. Det spelar ingen roll om jag ritar helt fritt från fantasin, försöker måla av något eller kanske till och med kopiera något fint. Det kan vara med blyerts, bläck, akvarell, olja, krita - you name it. Det viktigaste är bara att jag håller igång det. Som liten fick jag nämligen alltid höra att jag ritade så fint och det var säkert åtminstone delvis sant. Men saken är den att kreativiteten är ju som vilken annan kunskap/muskel som helst. Det funkar med andra ord inte att vila sig i form i flera veckor/månader/år. Hur mycket jag än skulle vilja att det gjorde det.

Tisdagslista

Hej fina vänner. Jag tycker det har varit lite dåligt med bloggande, så jag tänkte bjuda på en liten tisdagslista (modifierad från Elsas lista)  innan jag sätter igång med dagens franskalektion.

Namn: Lina Maria Ekholm
Piercingar: öronen
Tatueringar: nope
Längd: 161 OCH EN HALV (försökte jag i alla fall få dem i att skriva i mitt pass, men det står 162 vilket jag är oerhört tacksam för)
Skostorlek: det varierar på märke, men någonstans mellan 37-39
Hårfärg: brun för det mesta
Önskar du att du bodde någon annanstans? just nu vill jag möta våren i Paris, precis som Sandra
Vad är du rädd för? massa grejer. men mest getingar och döden 
Gillar du att tvätta? gud nej! det är blad det värsta jag vet
Gillar du berg- och dalbanor? ja, för det mesta

Senaste
Filmen du hyrde? The perks of being a wallflower. Eller ja, tekniskt sett var det Kristoffer som hyrde den, men jag låtsas att det var jag
Filmen du köpte? Brave
Låten du hörde: La Mer med Charles Trenet
Låten du laddade ner? Rabbit Heart 
Personen du ringde? Kristoffer
Personen som ringde dig? Kristoffer
TV-program du såg? GMA
Person du tänkte på? Hanna från min gamla VoV klass. Drömde om henne och massa andra gamla kursare som jag var på semester med (i drömmer alltså)
Boken du läste? The painted house av John Grisham
Personen du fick e-mail av? Amazon
Personen du fick brev av? Mamma
Personen du fick sms av? Megan
Gången hela din familj åt middag tillsammans? 4 september tror jag, på Manfreds i Göteborg för att säga hej då och fira Kristoffers 30års dag
Saken du köpte? mat. jag köper inte så mycket roligt

Favorit 
Låt: What the water gave me med Florence and the machine
Sak att göra: sitta och läsa i solen mot en varm husvägg - det gjorde jag igår och förutom att det kunde få vara 20 grader varmare så var det helt underbart!
Sport: ridning
Dryck: mjölk (jo, jag vet är det är inte så lite knäppt...)
Kläder: vardagsjeans eller en maffig balklänning med massa tyg som behöver hållas upp
Bil: någon snabb sportbil typ en lamborghini
Serie: Downton Abbey

Tulpaner

En av de bästa sakerna med våren är utan tvekan alla tulpaner. Denna fantastiska uppsjö av färger som andas framtidstro och förväntningar. (Okej, nu kanske jag blev lite väl exalterad, men jag tycker verkligen att det är härligt med lite ny grönska.) Det är visserligen inte riktigt vår än, men eftersom det var alla hjärtans dag igår så tjuvstartade jag och Kristoffer tulpansäsongen lite. Visst hade det varit smartare om vi hade pratat med varandra och kommit överens om att bara en av skulle skulle köpa en prunkande bukett. Speciellt med tanke på att vi bara en vas. Men vad fan. Vem vill vara smart, när man kan få två tulpanbuketter i stället för en? Låt vara att en dem får stå i ett Wiessbierglas. Vackert är det i alla fall.

Trevlig helg!

Bokdrömmar

Eftersom vi nu mer eller mindre köpt upp vår ramkvot (dvs. vi har nu inte mer plats på väggarna för tavlor) så har vi i stället gått in för att köpa begagnade böcker på St Vincent de Paul. Kristoffer slukar John Grisham böcker i rasande fart och jag precis bestämt mig för att ge Jane Austin en chans. Sist vi var där blev det åtta böcker tror jag. Mest klassiker som Lord of the Flies (till Kristoffer - jag har pinat mig igenom den en gång så det räcker), Ivanhoe, Uncle Tom's Cabin, Candide och Emma. och det kan man ju få unna sig när de kostar typ $1 styck.

Jag tycker att det är så roligt med böcker och i framtiden drömmer jag om att ha ett eget bibliotek i mitt framtida hus. Det ska vara fyllt med böcker från golv till tak och man ska kunna sitta i en fyllig, men sliten, grön skinnfåtölj framför en sprakande brasa och läsa i timmar. Det ska vara orientaliska mattor i lager på lager och så ska det finnas en sådan där fin gammal jordglobs-bar fylld med bärnstensfärgad dryck.

Dessutom är det alltid praktiskt att ha ett gäng böcker (eller tidningar) omkring sig. För man vet aldrig när, eller hur, de kan komma till användning...

Välhängd eller helt uppåt väggarna?

Inför det här inlägget satt jag och klurade på vad som skulle bli den festligaste rubriken. Jag hade, som jag såg det, bara två val: Välhängd eller Helt uppåt väggarna! (Hur jäkla mycket fritid har den där tjejen egentligen?!, tänker ni nu. Ganska mycket svarar jag...)

Hursomhelst, så kunde jag helt enkelt inte välja och att dela upp vad jag skulle skriva i två inlägg kändes kanske lite väl onödigt, bara få att få mina festliga rubriker (Även om det i sig är ganska skoj). Så därför blev det en sammanslagning av dem i stället. Funkar det också tycker jag. Innehållet är ju ibland mindre viktigt om jag känner att jag kan få till en klatchig rubrik ;)

Men nog om det. Det här var vad jag ville visa er: Våra välhängda väggar!

• I sovrummet ligger vi och tittar på massa kort och några teckningar som jag har ritat och ramat in. Bakom oss har vi varsin fin fotokalender från Kristoffers systrar och en stor IKEA tavla på bambu som matchar våra täcken. 
• I kontoret/datarummet/gästrummet/extrarummet sitter fina brev och teckningar vi fått av familjen, en stor plach på fjärillar från IKEA plus två foton på oss själva från vår semester i somras.
• I hallen mellan sovrummet/badrummet/extrarummet sitter en festlig plåttavla med texten "Who cut one?"
• I vardagsrummet hänger ytterligare ett gäng plåttavlor på tjusiga damer med mycket viktiga budskap så som: "We can do it!", "Coffe! You can sleep when you're dead!", "FREE BEER! Tomorrow" och "Wine! How classy people get wasted". Dessutom har vi ett gäng tjusiga vykort från Grand Canyon och en höstbukett vi köpte på farmers market.

14 februari

Alla hjärtans dag. Den 14 februari. Det är märkligt hur man kan känna inför vissa datum. Jag har aldrig tänkt på den 14 februari utan att i nästa andetag tänka att "det är min gamla klasskamrat, Johans födelsedag". Vi gick i samma klass 1-9 men kände väl egentligen aldrig varandra. Kanske skulle jag inte komma ihåg hans födelsedag om det inte vore för att han dog innan vi fyllt 20.

Han var adopterad från Chile och jag minns att jag tänkte att hans föräldrar var lite äldre än mina. Jag tänkte att de måste ha väntat så himla länge på att få sin son. Jag minns att hans pappa alltid var så engagerad i allt vi gjorde med klassen. Och så förlorade de honom så tidigt. Det känns så jävla orättvist. Det är det jag tänker på när jag tänker på den 14e februari...

Jag hoppas att ni tänker på något lite trevligare när ni tänker på den 14 februari än vad jag gör och att ni får fira (hur/om ni än väljer att göra det) med era nära och kära. Själv ska jag och Kristoffer köpa en bukett tulpaner och glo på TV tror jag.

Kram på er!

Happy fat Tuesday!

Glad fettisdag på er allihopa!

Back to school

Hur följer man upp efter ett så makalöst och fantastiskt inlägg som Kristoffer gjorde igår? Ingen aning faktiskt. Jag har ju inte några McGyver-knep eller andra fantastiska bravader (hålla balansen på isgatan ner till affären räknas ju knappast) att bjuda på liksom. Så istället tänkte jag köra en liten allmän uppdatering om vad jag hittar på under dagarna. Jag har nämligen börjat plugga. Jo det är sant. Visst skulle man tro att 17års studier skulle vara tillräckligt, men icke. Det är visserligen inte något nytt program utan bara lite strökurser, men ändå.

Lägg märke till den osköna enheten cfs/(in*mi^2) dvs. cubic feet per second times inch times square miles....

En av kurserna läser jag här på Universitetet i Madison (UW-Madison) och det är en vatten-miljö kurs som är ruggit svår. Och det märks att det var några år sedan jag läste avancerad matte. Lägg sedan till alla galna amerikanska enheter och lite ny terminologi så förstår ni att det är som att få en fet käftsmäll. Fast på ett bra sätt alltså. Det är kul att lyssna på vilka problem och lösningar de har här i USA och försöka jämföra med våra lösningar hemma i Sverige. Än så länge har jag väl i och för sig inte märkt av någon gigantiskt skillnad mer än att de har en annan syn på klimatförändringar här jämfört med hemma. men jag förutsätter att jag kommer hitta fler skillnader och kanske framförallt likheter ju längre fram kursen går.

Så om ni undrar varför jag är lite dålig på att uppdatera så är det förmodligen för att jag sitter och försöker lista ut vad P(t)/P24=0.5+(T/24)[24.04/2|T|+0.04]^0.75 är för ett hundraårsregn i Dane County. Eller för att jag är lat och inte orkar skriva något :)

Step aside McGyver...

...there is a new kid in town!

Idag så har jag utfört en klassisk McGyver manöver som jag är ganska stolt över.

Jag tar det från början. Jag och Lina köpte ju en ganska billig men vräkig Jeep här i höstas. Igår så satt vi och pratade med John och Norma vilken tur vi hade haft att den inte hade krånglat så mycket för oss. Idag så kom Murphy och sa hej, med besked. Det regnar ganska mycket och det är halt från all is så jag skulle köra Lina till Universitetet för hennes studier (på en söndag, ja vet! Det kanske är gud som säger ifrån, vem vet?). Då började bilen låta som en Harley. Coolt kan man ju tycka om man gillar sånt. Det gör inte vi. Jag släpper Lina och får pinsamt nog puttra (läs vråla) hem för att kika vad som är fel. Avgasröret har rostat genom ca: 5 cm från ljuddämparen. Så hela paketet hade släppt. Ja ja, jag får fixa ett nytt avgassystem inom sinom tid. Men jag vill ju inte att Lina ska behöva gå hem i regnet, och inte vill jag köra ett reaplan genom Madison. Så vad gör man?

Jo, jag börjarde kika runt lite i lägenheten vad jag har hemma som jag skulle kunna laga min 1997 års Jeep Grand Cherokee? Efter ha måttat lite så tänker jag att en ölburk ser väl ut att ha ungefär samma diameter som avgasröret. Jag tar två burkar Wisconsin Amber (har jag säkert skrivit om i något tidigare ölinlägg) och en Pepsi burk och klipper bort toppen och botten. Med lite ståltråd och tejp så ska vi nog fixa detta tänker jag.

Detta var vad jag kunde hitta hemma för att laga bilen....

Så det vara bara att lägga sig i slasket på marken och krypa in under bilen och börja mecka. Till råga på allt så har min kropp bestämt sig denna veckan för att agera som den vore 50 år äldre än vad den är. Jag tror att jag har fått en sträckning i biceps (eller någon annan jävla muskel som inte är i den form som den borde), jag fick nackspärr natten mellan fredag och lördag, och lite annat smått och gott. Men in under bilen gubbjävel tänkte jag..

Mitt office för McGyver deeds...

Så med några burkar läsk och öl (var innehåll jag förtär just nu) så mecklade jag ihop avgasröret. När jag startade bilen så lät det mindre än vad det gjort på länge, vilket är en tydlig indikation att avgasröret inte rostade helt sönder inatt utan att det har rostar ganska länge. Och hur i h-vete ska något i metall klara sig bland allt salt?? Ja ja. Den sista bilden visar min fina lagning! Nu ska jag åka och hämta Lina igen så vi får väl se om det hållet hela vägen..

Ni kan kalla mig Kristoffer McGyver Ekholm... om ni vill alltså...

Semlor

Finns det något som är bättre än semlor? Åh, dessa fantastiska bullar som alltid brukar vara rätt att äta omkring min födelsedag. I flera veckor har internet svämmat över med bilder och recept på dessa fantastiska bakverk. Hela Sverige verkar har sett det som sitt uppdrag att utförligt dokumentera varje munsbit. Och jag har verkligen suktat efter dem. Oturligt nog har Kristoffer en helt galen inställning till fastlagsbullar. Han tycker nämligen att man bara ska äta dem på fettisdagen(!), så jag har inte känt att jag har kunnat frossa genom konstant bakande (som jag gjorde med lussebullarna). Men idag. Idag smäller det. För ikväll ska vi träffa SAC (Scandinavian American Club) och förra gånger erbjöd jag mig snabbt som sjutton att jag skulle baka semlor till kvällens möte. Jag fick ett rungade YES och något himlande med ögonen från Kristoffer (det är ju fredag och inte fettisdagen liksom).

Inspirerad av Call-me-cupcake Lindas recept och film har jag därför ägnat eftermiddagen åt att baka och dokumentera detsamma. Det är ju inte på långa vägar lite tjusigt som Lindas bilder och film men kul var det i alla fall. Fast, det roligaste var kanske att sätta rubriker till filmen. Jag tror att jag kanske "went overboard"...

Semlor from Lina Ekholm on Vimeo.

Edit: jag såg fel på datumet. Det är ju nästa fredag som vi ska träffa SAC. Stackars mig som sitter här med 12 semlor... Eller inte! Omnomnom :)

Snö och is

Just nu njuter vi (mest jag) av iskalla vindar från en klar himmel. Trots ca -13C så snöar det nästan varje natt. Eller rättare sagt. Det har snöat de senaste nätterna trots kylan. När vi åker förbi sjöarna ser vi massor av små "värmestugor" uppställda på isen som folk sitter i när de pimplar. Det är fullt av spår på isen efter skidor, skridskor, snöskor, snöskotrar och, så klart, efter de där små värmestugorna. Vissa färska och andra översnöade. Och allt är sådär härligt gnistrande vackert.

De dagar som de var mildväder bröts isen upp och nu ligger den packad vid stränderna och bidar sin tid. Jag önskar att det får se ur så här hela februari ut.

Lördagen som gick

I lördags bestämde vi oss för att vi ville gå lite museum efter att ha skypat några timmar med halva familjen. Så vi åkte in till stan för att gå på Wisconsin Historical Museum. Jag hade kanske lite onödigt höga förväntningar efter att ha varit på Chazen så jag blev lite besviken. Det kändes som att de hade försökt klämma in så mycket fakta som möjligt på en pytteliten yta så allt var väldigt rörigt. Dessutom var det lite svårt att hänga med på tidslinjen, även om de gjort ett bra försökt att dela upp museet efter våningsplanen.

Först ut var lite fakta om Wisconsins Indianer/Ursprungsbefolkning som jag tror levde där för typ 3000 år sedan. (Kan vara 30 000 år sedan också också. Jag är inte helt säker... Ja, jag sa ju att det var rörigt!) Det var i alla fall kul att få lära sig lite mer om dem och hur de levde. Måste erkänna att jag vet extremt lite om dem. Men det kanske inte är så konstigt. Sedan åkte vi upp en våning och framåt i historien då de första nybyggarna kom. Ytterligare en våning upp kom vi till fram till början av 1900-talet och lite om dagens Wisconsin. Där passade jag på att posera med en gammal bil. Festligt värre.

Efter museet var vi vrålhungriga och bestämde oss för att äta på the Tipsy Cow där vi har varit en gång tidigare och käkat Friday Fish Fry. Mycket passande att vi valde att äta massa processerad mat med tanke på filmen som vi såg på kvällen sedan... Fast gott var det i alla fall. Speciellt tryffelpommes fritesen :) Saknades bara lite riven parmesanost på så hade de varit ännu bättre.

Food inc.

I julklapp fick jag bland annat en film om mat av Kristoffer. Nej, ingen film om hur man lagar mat alltså, utan en film om hur vår mat produceras. Jag blev så klart superglad för den eftersom det visar hur väl han känner mig. Att han vet precis vad som är viktigt för mig. Men jag har ändå medvetet valt bort att titta på den ett tag eftersom jag har varit rädd för att titta på den. (Rädd för en film om mat. Hur fånigt låter inte det? Nåja, jag tror inte att jag är ensam om det.) Jag vet ju rätt mycket om hur jävligt hur det går till att producera mat och att ytterligare vidga vyerna känns faktiskt ganska läskigt. Samtidigt tycker jag ju att det är viktigt att jag vet hur det faktiskt går till att producera det jag ska äta, det jag ska ha på mig eller det jag på annat sätt konsumera. För det är viktigt att vara medveten. Oberoende av hur vi väljer, så tycker jag att det är viktigt att vi gör ett aktivit val. Att vi inte bara roffar åt oss något av gammal vana. Jag tycker att det är viktigt att inte bara se till vad prislappen säger, utan att veta den egentligen betyder. Det är också viktigt att veta att vi har ett val, att vi har en röst och att vi, som de så fint uttryckte det i filmen, "kan välja att göra vår röst hörd tre gånger om dagen", till varje måltid. Men det är svårt. Det kräver att vi som konsumenter tittar på en andragradsekvation i stället för en enkel addition/subtraktion. Det kräver att vi vågar se sådant som är obehagligt att titta på. Därför vill jag rekommendera alla att se filmen Food inc. Den är obehaglig att titta på. Men inte desto mindre viktig för det.

Här kommer lite lösryckt fakta om (mestadels amerikansk) mat.

• En vanligt amerikansk "supermark" har omkring 47 000 olika produkter, varav de flesta produceras av en handfull företag.
• USA har 13 (!) slakterier - Sverige har ca 60
• 1972 utförde amerikanska FDA (Food and Drug Administration) ca. 50 000 säkerhetsinspektioner på maten. 2006 gjorde man 9164. I Sverige gjordes ca 700 kontroller under 2011.
• 1996 när Monsanto introducerade en typ av (genmodifierad) sojaböna kontrollerade de 2% av den marknaden. Idag innehåller över 90% av sojabönorna i USA Monsantos patenterade gen.
• I USA behöver inte genetiskt modifierade produkter märkas. I EU har vi världens hårdaste lagstiftning kring GMO (genetiskt modifierade organismer) och all mat som innehåller GMO måste märkas.

Det här kanske låter som en riktigt rutten lista. Men det finns faktiskt ljuspunkter. I USA är ekologisk mat det snabbast växande matsegmentet och ökar med ca. 20% årligen - ett bra exempel på att vi som konsumenter kan göra skillnad. Kolla till exempel på naturvårdsverkets hemsida - de har massa bra tips på hållbara produkter.

Ha en skön söndag!

Translation: Food inc. is a film that I recomend everyone to see. Click the google "translate" sign to the right for a full translation.

Vissa dagar...

Vissa dagar alltså. Vissa dagar känns det som att jag ska gå sönder av minsta lilla grej. Den som myntade uttrycket att "det som inte dödar, det härdar" var ju utan tvekan helt ute och cyklade.
Gåragen började med att jag vaknade på helt fel sida (bildligt talat alltså). Nog för att jag fick ett mindre utbrott (på mig själv alltså) kvällen för att jag glömt säga upp min testversion av Amazon Prime (vilket en snäll person förövrigt fixade idag, så jag slapp betala 79dollar, så det var ju totalt onödigt att jag krisade över det...) men det var inget som jag tänkte på allt för mycket just då. Jag hade sovit jättebra, drömde inget läskigt och kände mig utvilad när jag vaknade. Ändå var det som luften hade gått ur mig och jag kunde helt enkelt inte komma på något som var bra med hela januari. Fast jag vet ju att det inte är sant. Vi har gjort massa roliga saker i januari, men just då kunde jag inte komma på något jag var glad för.

Hursomhelst. Vid frukosten, när vi tittade på TV, var det reklam för kattmat och Kristoffer sa något om att "vem vill ha en katt, egentligen". Då trillade plötsligt stora krokodiltårar ner för kinderna på mig. Jag började snyfta för att jag tänkte på min älskade Mio som dog för nio år sedan. Kristoffer, som för länge sedan hade fattat att jag inte riktigt var med på banan, försökte muntra upp mig med kramar och snälla ord.
"Var någon av katterna lik Mio?" frågade han sympatiskt.
"Nej", pep jag och kände mig precis som när jag storgrät över ett blodprov jag var tvungen att ta för några år sedan och sköterskan snällt frågade hur gammal jag var och jag snyftade "23" till svar. Då gav hon mig en sådan där klisterlapp man alltid fick hos tandläkaren/doktorn som barn... Herre min skapare så ynklig jag kände mig då. Och precis så ynklig kände jag mig i går morse. Fast utan klisterlapp då...

Sedan skypade jag med Marie och Marika och åt lunch och då var allt frid och fröjd igen. Men efter det åkte jag ner på berg-och-dalbanan igen. Jag skulle posta lite presenter och pulsade hela vägen till posten (typ 30-45min). Där var det skitlång kö och när jag väl kom fram till kassan var jag tvungen att fylla i en "tull-lapp". Till råga på allt glömde jag vilken present som var till vem och var tvungen att riva upp det ena paketet och be dem tejpa ihop det igen. Naturligtvis hamnade jag även hos den nya killen, som stod med en övervakare bakom sig, gjorde allt i snigelfart och med osäker darr på rösten. Jag försökte vara trevlig mot honom. Det gjorde jag verkligen, men tror inte att jag lyckades så bra...

Pulsade hem igen och kastade mig trött i soffan. Inte ens häften av sakerna på min att-göra-lista hann jag med. Men så är det. Vissa dagar det helt enkelt bättre att acceptera att allt man tar sig för kommer gå åt skogen.

Men idag blir en fin dag. Det känner jag på mig. Det är ju ändå fredag! Puss på er