torsdag 31 januari 2013

Täckta träbroar


Nu är det hög tid att jag skriver lite om träbroar igen.

Här i amerikat så har man ett 900-tal gamla (och några nya) täckta träbroar. De äldsta är från tidigt 1800-tal. Många med tiden rasat ihop, brunnit upp, blivit bortspolade eller byggs om. Men eftersom saker och ting inte är så gamla i det här landet så håller man 200 år gamla saker väldigt kärt. De flesta broarna är idag skyddade som historiska broar och får därför inte rivas eller byggas om hur som helst. Vad gör man då med broar som kanske inte klarar av dagens tunga fordon? (det var ju inte direkt att man hade lastbilar på 1800-talet). Jo, man kan ju försöka uppgradera vissa delar av broarna utan att kladda för mycket på designen. Det är en av sakerna som jag sysslar med här på FPL.

Alla träbroar är en typ av fackverks konstruktion som klätts in med träplank. Den vanligaste typen av fackverk för täckta träbroar är en typ som heter "Burr arch". Det är en ganska spännande konstruktion som kombinerar ett "King post" fackverk med en båge. Denna typen konstruerades för fösta gången 1804 av den sköna snubben,  Mr. Theodore Burr. Tanken hos Burr var att bågen ska konstrueras för att ta alla lasterna på egen hand och så står "king post" fackverket för stabiliteten hos bron. Det har dock visat sig på senare tid när man analyserar dessa broar med finita element program att fackverket tar det mesta av lasten medans bågen stabiliserar. Där ser man hur det kan gå när inte FEM haspen är på! Skämt å sido så är det en oerhört smart konstruktion och väldigt imponerande att man räknade dessa komplexa konstruktioner för snart 210 år sedan. Jag kan knappt räkna ett enkelt fackverk för hand!!



En av mina modeller på en Burr arch bridge, utan tak och sidopanel

Den näst vanligaste fackverkstypen för täckte träbroar är ett "Howe" fackverk. Howe kan man väl också säga var en snubbe som inte heller var helt dum i huvudet! Hans fackverk bärs av diagonaler som verkar i tryck tillsammans med vertikala dragstag som hanterar dragkrafterna. Denna typ av fackverk patenterades under 1840-talen någonstans i Massachusetts. Bägge dessa två fackverken har fördelen genemot vissa andra typer att det är ganska långt mellan vertikala knutpunkter. Det gör det mycket enklare att bestämma storlek och fördelning mellan de tvärgående balkarna. T ex Town Lattice fackverket har en massa diagonaler vilket gör det väldigt svårt att få plats med stora balkar.

Howe truss med en skön gamal pickup

Så nu undrar man kanske vad jag har för del i dessa historiska broar!! Jo det ska jag be att få tala om! Jag håller på (mot någon historikers stora förtret) att ta fram olika typer och golvbjälklag för dessa broar. Man har konstaterat att man har överkapacitet i fackverken i förhållande gentemot golvet. Så om man uppgraderar golvet så kan man köra tyngre fordon över bron. Bra va! Jag håller just nu på förbereda våra labbförsök som vi ska genomföra här i Madison. Vi ska bygga tre olika golvstrukturer som är ca: 25x17 fot. (För er som inte är så vana att jobba med "fötter" så är 1 fot = 30.5 cm (för er som inte vill räkna själv så blir det ca: 7.6 x 5.2 m)) det är ganska rejäla balkar i masivträ vi snackar om här. Dom tvärgående huvudbalkarna är 18 x 6 tum (457 x 152 mm). De minsta delarna är planken som är 12 x 4 tum (305 x 102 mm). Inga tvåtumfyra direkt :)

Jag ska återkomma med mer snaskiga detaljer när provningarna är igång. Hoppas jag inte åker fast som någon form av spion nu när jag delar mina forskning med vår enorma läsarskala. Ja ja, det kan ju vara trevligt att se den delen av Amerika också...

På bio

Igår var Kristoffer och jag på bio. Vi skulle se Silver Linings Playbook eftersom det har varit så mycket snack om den. Kom på att vi har varit på bio ganska mycket här jämfört med hemma. Hela fem gånger har vi varit på Sundance på Hilldale Mall. Så jag tänkte göra en liten samanfattning av det till er.
På bio
Kristoffer är superpepp inför filmen och ensam i biografen
Vi har sett Wreck it Ralph, vilket kan ha varit en av de sämsta animerade filmerna jag sett (jag kan inte fatta att den blev nominerad till en Golden Globe och jag jublade när Brave vann den i stället), sedan såg vi Skyfall, vilket kan ha varit en av de bättre (nya) Bondfilmerna som gjorts. Härligt att Judi fick ta så stor plats - hon är ju ändå en grymt bra skådespelare. Vi har sett the Hobbit och blev förvånade över att de gör tre filmer av en bok. Jag är ju verkligen inget SoR fan heller så jag tyckte den var ganska meningslös. Plus att allt blev fel från början eftersom vi bara skulle köpa varsin korv med bröd att äta innan filmen började, men inte hann få dem i tid, så vi missade de första 2-3 minuterna vilket gav en rutten start. Ingen bra bioupplevelse alltså. Men efter det var det dags för Les Misérables, eller Les Miz som man säger här, vilken var lite annorlunda men som vi båda känner växer med tiden. Sitter fortfarande och nynnar på massa sånger från den :)
På bio
Ungefär så här mycket folk var det i salongen. Vi var först in. Tror det kom typ 4 andra efter oss
Och så igår var det alltså dags för Silver Linings playbook. En tänkvärd komedi där alla meningslösa one-liners har bytts ut mot lite djupare repliker. Riktigt bra faktiskt. (Vi var som vanligt ganska ensamma på biografen. Eller, nej det är väl inte riktigt sant. På Wreck it Ralph och the Hobbit, de två sämsta filmerna alltså, var det faktiskt hyfsat fullt, men annars brukar det se ut som bilderna ovan visar.)

Det är så himla kul att gå på bio tycker jag och det känns tråkigt att inte gå på Göteborgs filmfestival i år. Tur då att Martin håller mig uppdaterad så länge :)


onsdag 30 januari 2013

Bländande blått

Jag älskar snö! Ett av vattnet bästa former måste jag nog säga.  Jag kan för mitt liv inte förstå varför folk inte gillar snö. Det är ju så härligt att se stora flingor dala ner från himlen och lägga sig som ett mjukt täcke. So what, att det oftast smälter bort fortare än kvickt, i alla fall hemma i Göteborg. Det är ju underbart så länge det varar.
Eagle hts community gardensEagle hts community gardens
Idag har det snöat nästan hela dagen och jag bestämde mig för att ge mig ut i drivorna för att fota lite. Det var inte det lättaste vill jag meddela. 10cm tung, och ganska blöt snö, pulsade jag igenom. Jag gjorde nya, ojämna spår i det annars så jämna och enhetliga vita täcket. Även om det bara var någon halv minusgrad så var vinden hård och bitande kall. Men oj vad härligt det var. Jag tog massa bilder och blev lätt snöblind på köpet. Detta visade sig framförallt då jag kom hem och skulle föra över bilderna i datorn. Allt det vita var blått! Men, skam den som ger sig. Efter lite redigering så blev det nästan som jag tänkt mig i alla fall.
Eagle hts community gardens
Nu är det dags att gå på bio (Silver Linings Playbook) med Kristoffer. Och så lite mat innan det. Perfekt onsdag med andra ord!
Eagle hts community gardens

Tokigt väder

Vi har haft riktigt tokigt väder de senaste dagarna. Så tokigt att jag till och med känner att jag måste skriva något om det. Det har gått från -13 till +5 (med åska) till 0 och snart ska det bli -22. Och allt detta på typ 5 dagar! Det kanske inte är riktigt lika snabba växlingar som när jag bodde på Irland, men det är banne mig inte långt ifrån.

Igår regnade det galet mycket på eftermiddagen och naturligtvis skulle jag ge mig ut på äventyr då. Tänkte att "jag skippar regnbyxorna för det duggregnar ju bara lite." Naturligtvis missade jag sedan min ena buss när jag skulle hem från stan, men tänkte hurtigt att jag ändå behöver lite extra motion. Mycket dåligt val. Jag hade på riktigt inte kunnat bli blötare om jag så hoppat i sjön med kläderna på. Det enda som var bra med att bli genomblöt var ju i och för sig att jag tyckte det var motiverat att unna mig själv ett varmt bad. Idag vräker i stället snön ner, vilket man ändå måste tycka är bättre en gårdagen... Se bara på bilderna så förstår ni var jag menar. (Hade tyvärr bara mobilen med mig så kvalitén är under all kritik, men jag tror att ni förstår ändå)
Så här ledsamt såg de ut vid barnens skolas isbana, före det hade börjat regna och åska. Men även om det såg tråkigt ut så var det faktiskt jättevarmt och skönt just då.
Så här såg det ut på den ena bussen jag satt senare på dagen igår. Kan inte fatta att jag bestämde mig för att gå sista biten hem (20min) efter att ha sett det här...


Så här ser det ut utanför lägenheten just precis nu.





måndag 28 januari 2013

Baklängesförsök

Jag förstår inte riktigt varför jag delar med mig av det här. Jag vill bara påpeka, som Kristoffer så snällt sa, att alla hockeyproffs har börjat såhär. Och dessutom tillägga att jag ALDRIG har kunnat åka baklänges... Tycker att det är vansinnigt pinsamt att titta på eftersom jag snart är 28 och inte 8... Men min förhoppning är att ni ska få er ett gott skratt. Och ett gott skratt förlänger ju livet så. Varsågod. Jag gissar att ni nu kommer bli minst 14 år äldre :)


söndag 27 januari 2013

Litet inlägg om mat

Nä fy vilken miss det var att äta på Harvest igår. På en timme, prick, hade vi klarat av förrätt, huvudrätt och efterrätt. Hepp. Och ingen av rätterna var särskilt goda. "Det jag gillade mest var vinet", sa Kristoffer som drack en Pinot Noir. Jaha, så var det med det. Själv drack jag i och för sig också en ganska god alkoholfri öl (eftersom jag körde och fortfarande vägrar dricka alkohol i samband med det). Hur som helst. Maträtterna var tråkiga, hade konstiga texturer och hade dessutom udda (på ett dåligt sätt) smakkombinationer. "Men portionerna var perfekta", sa jag desperat och försökte hitta något som var bra, utöver vinet och priset... Ja ja, så kan det gå. Ibland hittar man rätt. Och ibland blir man besviken. Tur att vi i alla fall hade klätt upp oss lite så att vi var vrålsnygga. Annars hade det ju varit en total miss :)

Eftersom maten inte var så rolig att skriva om, tänkte jag kompensera detta genom att bjuda på ett mattips: Om ni får lite granatäpplekärn-rester(?) över efter att ha testat den där rotfruktlådan jag skrev om, så kan ni använda det i stället för lingon när ni gör er söndagsstek. Eller ja, alltså det måste ju inte vara en söndagsstek. Det kan nog vara vilken typ av husmanskost som helst som innehåller kokt potatis och kött. Blir väldans så gott (ja, om man till skillnad från mig lyckas med receptet, men det utgår jag ju från att ni gör). Och vansinnigt snyggt. Själv kombinerade jag fläskkotlett, rödvinssås, kok potatis och sallad enligt tallriksmodellen och strösslade över ett ordentligt lager granatäpplekärnor.
20130124-IMG_576220130124-IMG_5761

lördag 26 januari 2013

Bambi på hal is

Idag har det varit en kanondag med riktigt kanonväder. Strålande sol, klarblå himmel och varma -13C. Vi började dagen med brunch på Madison Sourdough (MSco). Jag åt en smaskig Eggs diablo, som mest liknade lasagne. Ganska vågat av mig att testa något "nytt", tyckte jag. Fast i och för sig kan man lura i mig nästan vad som helst så länge man skriver att det innehåller pocherade ägg (så det kanske inte var så vågat ändå). Pocherade ägg är nämligen utan tvekan mitt favoritsätt att få ägg serverade på. Har inte vågat mig på att pochera själv någon gång, men gissar att det börjar bli dags snart. Måste ju öva på något nytt nu när jag har bemästrat pannkakeriet.
Madison SourdoughMadison SourdoughMadison SourdoughMadison SourdoughMadison Sourdough
Hur som helst. Efter MSco åkte vi hem och bytte om till varma kläder eftersom jag kom på att jag ville åka skridskor. Jag kan faktiskt inte minnas när jag stod på ett par skriskor sist men det är ju minst 7 år sedan... Vi åkte till Tenney park där Kristoffer spelar hockey på onsdagar och söndagar eftersom det finns en trevlig värmestuga och uthyrning där. Efter lite kurande om vilken storlek jag skulle ha på skridskorna (har fortfarande inte lärt mig de amerikanska storlekarna) fick jag snört på mig ett par bruna "konståkningsskridskor". Lånade Kristoffers hjälm också för säkerhets skull. (Jag var förresten en av få personer som hade hjälm. Lite konstigt tyckte jag att nästan inga av barnen ens hade hjälm. Är det samma sak i Sverige? Kan inte komma ihåg att varken jag, Johan, mina kusiner eller någon annan av barnen åkte utan hjälm...)
Tenney park
Herre min skapare vad svårt det var! I början i alla fall. Jag lutade mig framåt, bakåt, flaxade med armarna och försökte förgäves att böja på knäna. Mina benhinnor skrek och på fem minuter var jag genomsvett. Gudars! vad i hela världen hade jag gett mig in på, tänkte jag uppgivet.
Tenney park
Sedan började det så sakteligen att släppa. Jag vågade mig på att ta ut rörelserna, smärtan upphörde nästan och jag njöt av friheten. Kristoffer var superpedagogisk och förklarade hur jag skulle göra för att åka baklänges och allt möjligt. Jag vill väl inte säga att jag bemästrade konsten direkt, men kul var det. Eventuellt kommer jag bjuda på en liten film över mina baklängesförsök. Eventuellt alltså...
Tenney park Tenney park
Vi tog en paus och drack öl i solen och jag tänkte att så här. Så här vill jag spendera alla mina lördagar. Jäklar vilken bra dag! Och i kväll ska vi äta på restaurang för det är restaurangvecka här i Madison, vilket betyder att många restauranger har kraftigt rabatterade priser på sina trerätters menyer. Ska bli väldigt spännande och förhoppningsvis väldigt gott.

fredag 25 januari 2013

Välsaltat

Så här innan det är dags för helg tänkte jag bjuda på lite välsaltade bilder från Milwaukee och Madison. För jag tycker verkligen att det är löjligt hur mycket salt de använder här. Vägarna är liksom helt vita och det är svårt att se markeringarna för t.ex. övergångsställen eftersom det inte finns någon kontrast mellan asfalten/betongen och den vita markeringen. Jag som tänker på miljön i första hand tycker ju dessutom att det här är helt galet och förundras hur man kan tillåta det. Speciellt med tanke på hur mycket sjöar och vattendrag som finns här och som torde påvärkas av det...

Anyways. Jag hittade tyvärr ingen bild på det infärgade saltet. Här använder man nämligen mycket infärgat salt för att det ska synas att det är saltat på vägarna. Men, ni får helt enkelt försöka föreställa er hur det ser ut när man slänger ut ett ton blått eller lila salt på vägen som sedan ger en blå/lila slaskig sörja när snön smälter.
Milwaukee
Så här såg det ut vid en lyckstolpe i Milwaukee.
Nyår 2012/13
Så här såg det ut på busshållsplatsen vi väntade på bussen hem på nyårsafton. 
Nu tänkte jag att jag eventuellt ska ge mig i kasst med ett litet brödbak eftersom vi ska träffa the Scandinavian-American Club i kväll. Alternativt ska jag köpa något smaskigt bageribakat att ha med. Ska bli kul att träffas. Får se om de har någon ny spännande skandinavisk aktivitet inplanerad snart som vi kan hjälpa till med.

Trevlig helg!

torsdag 24 januari 2013

Kläder och självutlösare

Jag har ju lovat att inte visa massa kläder här i bloggen, men eftersom jag fick en självutlösare till kameran i julklapp (eller, ja, det var väl egentligen en julklapp till oss båda från tomten...) tänkte jag att jag kunde passa på att lära mig hur den fungerar, genom att visa upp mina fynd som jag gjorde i måndags. I måndags efter att vi varit i Milwaukee passade vi nämligen på att shoppa lite på Johnson's Creek eftersom vi ändå åkte förbi det på vägen hem. Kristoffer - hör och häpnad - hittade dock ingenting. I vanliga fall är det ju alltid han som kommer ut med ett mindre busslast med "superbra" grejer eftersom "det var en bra deal". Men inte den här gången. Den här gången var det min tur att fynda. Egentligen behövde varken han eller jag några nya kläder, men det är ju alltid trevlig med något nytt i garderoben. Och när det sedan är 50-70% rea på de redan vrålbilliga plaggen så känns det ju liksom som att man får pengar. Helt knäppt, jag vet. Men när jag köper något för $82 och det står fint på kvittot att "you saved $106" så kan jag ju inte annat än att få en bra känsla i magen :)
Anyways. Pass upp, för här kommer en suddig, en halvsuddig och en skarp bild på mig och mina nya kläder
Testar självutlösarenTestar självutlösaren
Testar självutlösare
Jag tror i alla fall att jag tillslut fick ordning på tekniken. De sista bilderna blev i alla fall både skarpa och jag lyckades få kameran att ta kort när jag ville (och inte två sekunder senare eller inte alls som var fallet i början). Men det är dock fortfarande massa knappar, på självutlösaren som jag inte riktigt förstår vad de betyder. Jag gissar att det finns någon form av manual, men den kan ju ligga och skräpa var som helst i kameraröran så den orkade jag inte leta upp... Lovar att försöka hitta något mer intressant objekt att öva på i framtiden - om jag bestämmer mig för att visa upp mer av mina självutlösar-kunskaper ;) Kanske kommer jag till och med leta upp den där manualen. Men om det, lovar jag inget

onsdag 23 januari 2013

Måndagen i bilder

I måndags var det Martin Luther King day här vilket betydde att Kristoffer var ledig. Så vi bestämde oss för att ta en tur till Milwaukee. Jag kan inte riktigt fatta att vi fortfarande inte har varit där eller i Chicago än. Men det känns ju bra att vi i alla fall gjort ett av besöken nu åtminstone.
Milwaukee
En av de öppningsbara broarna sedd från Milwaukees riverwalk
Hur som helst. Det var var verkligen snorkallt! Visst blev det något varmare mitt på dagen men -17 och kraftiga vindar är inget man leker med direkt. Vårt besök blev dock inte riktigt vad vi tänkt oss. Det började med att vi körde runt länge för att hitta en vettig parkeringsplats som vi kunde stå på längre än två timmar. Sedan skulle vi käka lite. Vi hade fått tips av på ett ställe av Jim så vi gick ner på Milwaukees riverwalk för att komma dit. Men. Ingen restaurang i sikte. Vi gick ett extra varv runt kvarteret för att försäkra oss om att vi inte hade missat den, men fick sedan konstatera att den måste flyttat eller slagit igen. Eftersom vi vid det här laget hade tappat känseln både i ansiktet och om benen hoppade vi i stället in på första bästa snabbmatshak. Jag åt/drack en varm soppa för att tina upp.
MilwaukeeMilwaukee
Efter lunchen skyndade vi sedan upp mot ett av de museum som vi tänk besöka. Fast saken var den att det hade typ alla andra barnfamiljer i Milwaukee också tänkt göra. Det var inte direkt ett svårt beslut att dissa den timslånga kön med skrikande barn och pallra oss tillbaka till bilen. Alla andra museum var stängda eftersom det var måndag. Typiskt. Men det hade vi nog nästan räknat med.
Milwaukee
På Miller brewery
I stället körde vi upp mot Miller brewery för att gå en guidad tur. De hade sina turer igång fast inte någon produktion vilket kändes lite snopet eftersom vi hade kollat upp det i förväg. Det var en kort och ganska simpel tur men den avslutades på bästa sätt med lite ölprovning. Vi fick testa tre olika. Den mittersta vad godast, men jag har helt glömt bort vad den heter (det här är alltså anledningen till varför jag inte skriver något om öl - jag glömmer bort vad det är jag har druckit!). Vi fick också lära oss att alkoholfri öl (eller i alla fall den som Miller tillverkar), dvs. öl med alkoholhalt av 0,5% görs på samma sätt som vanlig öl men inte tillåts jäsa lika länge.
Milwaukee
Gammal, restaurerad tunnel som användes som kylkammare på slutet av 1800-talet
Milwaukee
Tre olika ölsorter. Tror den första var Miller light...
Även om det mesta gick snett så var det kul att komma till Milwaukee. Staden är kanske 2-3 gånger så stor som Madison vilket inte låter så mycket, men det kändes verkligen att vi kom till en "storstad". Vi måste definitivt åka dit igen. Fast det tänker vi göra när vi kan vara utomhus utan att förfrysa näsan av oss!
Milwaukee
Kristoffer skriver ett vykort och tycker att han är väldigt fyndig.

tisdag 22 januari 2013

Minusgrader

Idag när vi vaknade var det -22 grader och snårblåst. Det gjorde att temperaturen i lägenheten snabbt sjönk till runt 16 i ställer för 20-22. Ganska kallt om fötterna när jag gick upp för att blanda pannkakssmeten med andra ord. Brr, säger jag bara!
Milwaukee
Igår var det också skitkallt. Då tog vi bilen till Milwaukee på utflykt. Vi hade tänkt gå på lite museum, äta och besöka Millerbryggeriet. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss, men mer om det en annan gång. Tills vidare tänkte jag illustrera hur kallt vi har det genom två bilder på mig själv från igår. Vi skulle gå på en tur på bryggeriet och jag lämnade mössa och vantar i bilen eftersom jag inte trodde att vi skulle gå ut något på turen. Uj, vad fel jag hade! Så idag tänker jag minsann inte lämna ifrån mig min mössa och mina vantar för en enda sekund.

måndag 21 januari 2013

Rotfruktslåda

Jag läser ganska många bloggar varje dag. Kanske lite fler än vad som egentligen är rimligt. Ibland är det kanske lite onödigt. Men ibland. Ja, då trillar jag in på ett fantastiskt inlägg om någon ny spännande maträtt, en festlig idé eller något annat bra tips. Så igår testade jag ett av de där recepten som jag snubblat in på. Moa hade nämligen gjort en trevlig rotfruktslåda och jag bestämde mig för att göra något liknande. Och dessutom var det ju himla länge sedan jag skrev något om mat, så jag tyckte allt att det var på tiden.

Potatis, morötter, rödbetor (gulbetorna var slut), granatäpple, purjolök, persiljerot (det skulle egentligen varit palsternacka men det var också slut så jag gjorde en chansning på denna märkliga rot i stället), valnötter, torkad aprikos, vitlök, kålrot och färsk timjan skulle ingå i denna rätt bestämde jag. 

Det är inte ofta jag brukar få till mina rätter. Men just nu kan jag faktiskt sträcka lite extra på mig. För det var nämligen både gott och fint att titta på. (Jag tror ju liksom stenhårt på att det är minst lika viktigt att det ser bra ut - ibland till och med viktigare - som att det smakar gott). Tror ni mig inte? Ja men kolla då på bilden nedan. Om inte det är snyggt så vet jag inte vad är!
rotfrukter




söndag 20 januari 2013

College hockey

Ja jag vet... I lost it!
Jag ska försöka bättra mig. Att skriva varje lördag kanske det inte blir, men jag ska skriva lite då och då i alla fall.

Igår lördag så var jag, Lina och Megan på hockey här i Madison. UW badgers mötte University of Miami, Ohio (Och nej, det är tyvärr inte Miami, Florida som hade vart mycket tuffare). Miami är är dock högre rankade än vad Badgers är denna säsongen så ren skit är dom väl inte.

En blick över Kohl Center där Wisconsin spelar sina matcher. 

Lagen möttes även på fredagen och då vann Badgers med 1-0. Men denna lördagen så visade det sig bli tuffare och man förlorade matchen med 1-2. Mer dramatiskt än så blir inte min rapportering av resultatet. Jag ska istället ägna min tid åt att klaga lite, jag är faktiskt ganska bra på det... att klaga alltså. 

Jag vet inte om det är för att man här i USA har sjukt hög kvalitet när det gäller amerikansk fotboll och basket som jag kanske hade orimligt höga förväntningar på hockeyn. Basket och am. fotboll är ju trots allt mer eller mindre parenteser när det gäller sport i Sverige. Men hockey är vi ju ganska bra på plus att jag har avsevärt mycket mer hockey kunskap och tittande under bältet. 
Som jag nu så subtilt hintat så var jag inte vidare imponerad av kvaliteten på spelet. Jag ska ju inte utesluta alternativet att bägge lagen hade en dålig kväll. Men kvaliteten var lite som en blandning av svensk elitserie och juniorhockey. Spelet var förhållandevis snabbt som i elitserien men jag tycker att dom ramlar runt på isen och kring sargen vilket man ser i juniorhockey. Det är lite konstigt för många av spelarna är ju draftade av NHL lag och badgers har ju fostrat en hel del stora spelare. Några av dom är: Chris Chelios (legendar, och med ett efternamn som alla 13-åriga hockeypojkar i Tranås hade svårt att uttala), Curtis Joseph, Brian Mullen, Mike Richter och Gary Suter. Några mer moderna pojkar som jag inte hade hockey bilder på men som ändå är relativt namnkunniga är: Ryan Suter och Dany Heatley. Jag får inte riktigt ihop hur dom ska kunna gå från var jag såg igår till att bli stora NHL stjärnor. Men men, dom har kanske ett par år i farmalagen att se fram emot innan dom kan göra succé. 

Megan och Lina visar lite Wisconsin spirit och ett W

Lina (som konstigt nog aldrig vart på en hockeymatch tidigare) tyckte i alla fall att det var superroligt med ett marching band inne i arenan och med alla sånger och rörelser som studenterna gjorde under matchen. Jag som en mer sagad vindbiten typ satt mer sammanbiten och var upprörd... Riktigt så illa var det nog inte. Jag tyckte också att en del av grejjerna var ganska roliga. Det bästa enligt mig var när det var spelare utvisade från bägge lagen. Då visade man på dom stora bildskärmarna klipp inifrån utvisningsbåsen om vartannat. När dom visade Wisconsinspelaren så jublade man och när man visade motståndaren så buade alla. Om vartannat, helfestligt! Man la också mycket krut på att psyka motståndarens målvakt genom att skrika SIEVE hela tiden. Nu förstår jag lite mer varför man kallar en dålig målvakt för såll i Sverige. Eller, jag förstår ju kopplingen mellan målvakt och såll men historiskt så kommer det ju från USA.

Man får ändå imponeras av Madison och Wisconsins engagemang i sina collegelag. Kohl Center som är arenan i Madison håller ändå 15 300 platser för hockey. Det är ju "bara" 1500 mer än i Globen.

På en liknande not inom hockey så hade ju NHL premiär i går också. Äntligen, som jag väntat. Nu ska vi kolla hockey typ all the time.

Nu tackar jag för mig. Lovar att återkomma snart igen.

Ny design

Jag tyckte att det var lite lite färg på vår blogg, så nu har jag snickrat ihop en ny header till den (kanske lite inspirerad av Lotta). Vi får se om jag (och Kristoffer) trivs med den.

Tycker den summerar vår tid här i staterna ganska bra än så länge. Kanske lite lite broar, men jag fick ju med både en liten Badger och några öl för Kristoffers skull, så jag tänker ändå ge mig själv en klapp på axeln för väl utfört arbete :)

Men vad tycker ni som läser? Är det lite festligare att klicka fram bloggen nu eller är det bara för att återgå till ritbordet?

Halsbandet

Vissa dagar när allt känns skit och jag bara längtar hem till familjen och kompisarna så tar jag på mig det fina halsbandet som Nico skickade till mig för några veckor sedan och tittar på konstverken som han, Alice och Hugo har gjort. Då blir det genast lättare att se livet från den ljusa sidan. Då fantiserar jag om alla fina halsband och teckningar vi ska göra tillsammans när jag och Kristoffer kommer hem. Och hur vi ska ha maskerader, leka affär, gunga gungor och mycket mycket mer. Det ni!
Tack Nico

lördag 19 januari 2013

Sardine, St Vinnies och Chazen

Vi började dagen tidigt med frukost/brunch på Sardine - en lite "finare" restaurang" precis vid lake Monona. Jag har varit där tidigare med the Scandinavian Club (som vi hjälpte ordna julfesten med) så jag tyckte det vore roligt att testa en annan meny. Förutom att portionerna är gigantiska så är stället i övrigt likt vilken bättre europeisk restaurang som helst. På sommaren stänger de av parkeringen utanför och har servering där men nu när vi satt och tittade ut över isen och den gråa himlen kändes det väldigt avlägset...
SardineSardine
Jag åt en gigantiskt laxmacka (ja, det mesta fick jag ju såklart ta med i en doggybag hem...) och Kristoffer åt någon form av ägg-ost grej och en chokladcroissant.
SardineSardineSardine
Efter Sardine begav vi oss till St Vincent de Paul. Inte för att köpa tavlor den här gången (jo, jag vet - snacka om big chocker!) utan för att skaffa lite behållare att ha vatten i. Jag har ju berättat att vi får så himla mycket stötar från soffan och tydligen beror det på den extremt torra luften i lägenheten, så därför har vi ställt ut fat med vatten lite varstans. Men vi har inte haft någon riktigt bra behållare så det var därför vi stannade till på St Vincent de Paul. Hittade lite olika halvfula skålar som nu står strategiskt placerade vid elementen. Dessutom åkte Pride and Prejudice och Robinson Crusoe med av bara farten. Och. Vi köpte en badrumsvåg. Läskigt värre. Nu kan vi ju faktiskt få reda på hur mycket vi har gått upp sedan vi kom hit. Inte så roligt. Speciellt inte när man, som jag, testar den i affären - med tunga kängor och vinterjacka - och den är inställd på lb i stället för kg. Inte ok när jag plötsligt ser siffrorna passera 100-strecket. Så när vi kom hem slängde jag av mig alla tunga kläder, ställde om den till kg och kunde sedan andas ut.
Chazen Museum of ArtChazen Museum of Art
Sedan for vi vidare för att kultivera oss på Chazen Museum of Art - ett konstgalleri och konstmuseum. Vi förvånades över storleken på byggnaden och inspirerades av den vackra kosten. Jag kände ett starkt behov av att komma tillbaka en dag med mitt skissblock och kopiera alla kreativa verk. Tycker att det är fantastiskt vad man kan åstadkomma bara med några penseldrag. Dessutom var det en väldigt intressant byggnad vad gäller arkitekturen och konstruktionen, så bara det var roligt att se.
Chazen Museum of Art
Min (och Kristoffers?) favorittavla - Owl av Theodore F. Wolff
Ikväll ska vi på Hockey med Megan och det ska bli super.

Trevlig helg!

onsdag 16 januari 2013

Lurad

Jag har ju helt glömt bort att berätta för er om den stora kalkonflocken som bor här i Eagle Heights. Första gången jag såg dem var jag ute och sprang och sprang nästan rakt in i dem. Jag hade ingen aning om vad det var för några märkliga fåglar då och det kändes lite som att jag upptäckt en ny art. Jo jag vet, lite fånigt att tänka så, men de såg ju inte alls ut som alla bilder på kalkoner som jag sett. Jag trodde att de skulle vara tunga i kroppen, med kraftiga ben och gigantisk sån där köttflik över näbbroten. Men det här var ju vildkalkoner och de ser helt annorlunda ut. De påminde mig om förvuxna fasaner eller påfåglar, fast utan lång svans.

Hursomhelst så bor det en familj på lite drygt 10 fåglar tror jag (glömmer alltid att räkna) här och jag har under hela hösten gått och närt en dröm om att få äga sådana här fåglar själv när jag kommer hem till Sverige. De verkar så lugna och går och spatserar runt bland husen och i skogen runt omkring och verkar ganska orädda. Men. Dagen före nyårsafton var Kristoffer och jag på en utflykt till Arboretum och då var det massa kalkoner där och vi tog några bra foton. När vi kom hem igen zoomade vi in på bilderna och jag ryggade nästan tillbaka av denna hemska syn. Den hade ju inte alls något gulligt fjäderklätt huvud som jag väntat mig. Inte alls så vackra som jag trott. Känner mig lurad. Så det blir nog inga vildkalkoner för min del ändå. Typiskt. (Fast det är fortfarande trevligt att stöta på dem utanför lägenheten.)
kalkon

tisdag 15 januari 2013

Skåpmat

Igår var vi och såg Les Misérables. I alla morgonsoffor och nyheter har ju denna filmen höjts till skyarna och vi (mest jag) tyckte att det var lika bra att gå och se om det fanns någon vettig grund till det. Varken jag eller Kristoffer har sett musikalen så vi var båda lite förvånade över att de verkligen sjöng sig igenom hela filmen. Hade trott att det skulle vara några vanliga konversationer men jag tror att jag kunde räkna till 3. Hur som helst. Det var väl en bra film. Lite seg emellanåt även om jag såklart satt och snyftade i slutet men så bra som de lovade på nyheterna vet jag inte om jag tycker att den var...
1) Dumplings i frysen 2) Chips och öl i skåpen. Hur många olika sorter tror ni att vi har? 3)...och glass och blåbär till pannkakorna 4) och så kylskåpet
Annars tänkte jag bjuda på lite hemma hos besök. Jag tänkte jag skulle visa vad som gömmer sig i våra skåp och i kylskåpet. Och så tyckte jag att det jag fick till en fyndig rubrik också, så bara det är ju en anledning att visa upp dem :)

söndag 13 januari 2013

New Glarus

Igår gjorde vi en liten utflykt till New Glarus, eller Little Switzerland som det området också är känt för. New Glarus ligger i Green County lite söder om Madison (som för övrigt ligger i Dane County om någon satt och funderade på det) och grundades typ 1845 av en grupp Schweizare som lämnade Glarus kantonen på grund av en ekonomisk kris. Anledningen till att man slog sig ner just där man gjorde var tydligen att  landskapet påminde dem mycket om Schweiz. (För oss som har varit i Schweiz och tänker främst på alperna känns detta lite främmande, men visst är det aningens mer kuperat där New Glarus ligger jämfört med de omkringliggande slätterna, så jag kan väl delvis förstå dem) De började försöka odla vete men ovana och några riktigt kalla vintrar gjorde att de fick överge den idén och i stället satsa på mjölkproduktion. Detta ledde till att man hittade tillbaka till sin fina osttradition och idag är sålunda området känd för sin osttillverkning.
New Glarus
"Geld ist weder bös noch gut, es liegt an dem ders brauchen tut." Passande att ha på en byggnad med bank/atm (såklart) i.
För mig och Kristoffer är dock New Glarus bara lika med en sak - öl. I New Glarus ligger nämligen New Glarus Bryggeriet som grundades 1993 av Deb Carey. Hon är förresten den första amerikanska kvinnan som som grundat och driver ett bryggeri. Men mer om det snart. (Alltså inte om Deb, utan om bryggeriet)
New GlarusNew Glarus
Vi började med lunch - wienerschnitzel och rösti såklart - på en restaurang inne i New Glarus. Stället såg ut som att det hade funnits ungefär lika länge som staden så det kändes oväntat genuint. Jag tyckte i alla fall att det var sådär härligt charmigt och gammaldags. Tyvärr var det knappast den bästa schnitzeln vi ätit och den smakade mest frityr. Men det var ett bra stopp ändå.
New Glarus
Jag på egenguidad ölprovning. Vi testade massa sorter: Two Women, Back 40 Bock, Moon Man, Fat Squirrel och Belgian red. Men jag är säker på att Kristoffer har skrivit eller kommer skriva något om dessa.
Vi fortsatte till bryggeriet och gick på en "self guided tour" och sedan gick vi på en "ölprovning". Bryggeriet har nyligen bytt lokal så allt var inte helt färdigbyggt men vi kunde ändå gå omkring och se nästan hela tillverkningen. Fast tyvärr fanns det inga informationsskyltar så det var lite klurigt att veta vad alla rör, behållare och silosar(?) innehöll... Men gott var det. Så med andra ord - helt okej lördagsunderhållning får jag säga :)
New Glarus
Kristoffer utanför New Glarus Bryggeri och gift shop
Kvällen avslutade vi hemma hos Kristoffers kollega och hans familj. Fantastiskt roligt och vi lyckades avhandla alla möjliga ämnen: kyrkbesök, korruption i Brasilien och Göteborg, livet i Madison, resor i Europa, franska språket i Quebec och mycket mer.