söndag 10 februari 2013

Step aside McGyver...

...there is a new kid in town!

Idag så har jag utfört en klassisk McGyver manöver som jag är ganska stolt över.

Jag tar det från början. Jag och Lina köpte ju en ganska billig men vräkig Jeep här i höstas. Igår så satt vi och pratade med John och Norma vilken tur vi hade haft att den inte hade krånglat så mycket för oss. Idag så kom Murphy och sa hej, med besked. Det regnar ganska mycket och det är halt från all is så jag skulle köra Lina till Universitetet för hennes studier (på en söndag, ja vet! Det kanske är gud som säger ifrån, vem vet?). Då började bilen låta som en Harley. Coolt kan man ju tycka om man gillar sånt. Det gör inte vi. Jag släpper Lina och får pinsamt nog puttra (läs vråla) hem för att kika vad som är fel. Avgasröret har rostat genom ca: 5 cm från ljuddämparen. Så hela paketet hade släppt. Ja ja, jag får fixa ett nytt avgassystem inom sinom tid. Men jag vill ju inte att Lina ska behöva gå hem i regnet, och inte vill jag köra ett reaplan genom Madison. Så vad gör man?

Jo, jag börjarde kika runt lite i lägenheten vad jag har hemma som jag skulle kunna laga min 1997 års Jeep Grand Cherokee? Efter ha måttat lite så tänker jag att en ölburk ser väl ut att ha ungefär samma diameter som avgasröret. Jag tar två burkar Wisconsin Amber (har jag säkert skrivit om i något tidigare ölinlägg) och en Pepsi burk och klipper bort toppen och botten. Med lite ståltråd och tejp så ska vi nog fixa detta tänker jag.
Detta var vad jag kunde hitta hemma för att laga bilen....


Så det vara bara att lägga sig i slasket på marken och krypa in under bilen och börja mecka. Till råga på allt så har min kropp bestämt sig denna veckan för att agera som den vore 50 år äldre än vad den är. Jag tror att jag har fått en sträckning i biceps (eller någon annan jävla muskel som inte är i den form som den borde), jag fick nackspärr natten mellan fredag och lördag, och lite annat smått och gott. Men in under bilen gubbjävel tänkte jag..

Mitt office för McGyver deeds...
Så med några burkar läsk och öl (var innehåll jag förtär just nu) så mecklade jag ihop avgasröret. När jag startade bilen så lät det mindre än vad det gjort på länge, vilket är en tydlig indikation att avgasröret inte rostade helt sönder inatt utan att det har rostar ganska länge. Och hur i h-vete ska något i metall klara sig bland allt salt?? Ja ja. Den sista bilden visar min fina lagning! Nu ska jag åka och hämta Lina igen så vi får väl se om det hållet hela vägen..

Ni kan kalla mig Kristoffer McGyver Ekholm... om ni vill alltså...


4 kommentarer:

  1. Vad då "om ni vill.."? Sen när blev du så ödmjuk? ;) BTW, bra fixat!

    SvaraRadera
  2. om man slår upp SAOL på ödmjukhet så hittar man en bild på mig. Jag är nämligen ödmjukhet personifierad... :)

    SvaraRadera
  3. Vet inte vad McGyver står för men tycker att det låter nästan som McIvar och det köper jag. Bra jobbat så länge tejpen håller.

    SvaraRadera
  4. Bra jobbat! Det här väcker gamla TV-minnen!Jovisst har man sett serien om den otoligt uppfinningsrike och listige McGyver som alltid fixade till det på nåt vis. Och.... var inte han smålänning??
    Vi brukar säga att sånt här gör bara en äkta Plepla.Lina kan förklara!Ha,ha,ha!!Hälsar Gerti

    SvaraRadera