torsdag 4 juli 2013

5 juli

Idag (om några timmar) är det exakt en månad sedan vi tog vårt pick och pack och hoppade på planet hem till Sverige igen. Det har varit en märklig känsla att komma hem igen. På många sätt är det som att vi inte har varit bort alls. De nio månaderna som vi hade framför oss försvann i ett huj, och nu är det svårt att tro att det verkligen var så länge som vi var borta.
20120929 - 5
Det mesta har varit väldigt skönt att komma hem till. Familj, vänner, jobb och lägenheten så klart. Det finns dock saker som jag saknar med det amerikanska samhället. Två saker speciellt som sticker ut.
  1. Servicen. Gud vilken risig service vi har här i Sverige. Att handla i affärer är lite som att kasta tärning, det kan bli hur som helst. Ibland kan jag ha tur när jag är ute och äter på restaurang och får åtminstone få ett trevligt bemötande. Men det har ju t.ex. inte hänt än att någon har varit tillräckligt uppmärksam för att se när vattnet i våra glas har tagit slut. Det är verkligen något jag saknar, även om jag fattar att anledningen till den sämre servicen beror på att vi betalar våra kockar, srvitörer och hovmästare lite bättre än i USA där folk lever på sin dricks. Men det spelar ingen roll. Jag saknar fortfarande servicen.
  2. Mataffärerna. Ja, vad ska jag säga. Jag saknar det trevliga bemötandet, det stora grönsaksdiskarna och korta köerna. Funderar lite på om vi ska skaffa typ "Linas matkasse" så att jag slipper gå till affären lika ofta....
Olympic Peninsula
Fast det mesta med att vara hemma igen är ju ändå sådant som jag uppskattar otroligt mycket. Så här kommer en liten lista på det också:
  1. Jag har på något lustigt sätt blivit mer harmonisk i trafiken eftersom jag vet att även när saker och ting skiter sig i här i Sverige, så är det ändå långt från den frustration vi kände på de amerikanska vägarna. Det var ju ganska otippat. Och känns superbra.
  2. Jag är tacksam över att komma hem till ett land som är lite mer feministiskt, lite mer jämställt och som bara allmänt känns lite friare. Visst vi har en massa problem, men (än så länge?) känns de små i jämförelse.
  3. Jag älskar att jag i midsomras kunde plocka mig en krans av blommor ute i naturen utan att fundera över vem som var markägaren. 
  4. Och, med risk för att låta extremt ytlig - jag tycker att det är härligt att komma tillbaka till ett land med vackra människor. Jo, jag vet. Det kan vara något av det löjligaste jag har skrivit. Men. Jag gillar ju saker som är vackra. Och i mina ögon är välklädda svenskar skönare att vila ögonen på en ickevälklädda amerikanare. För naturligtvis handlar det inte om att vi svenskar genetiskt har någon fördel gentemot amerikanerna. Skillnaden sitter, som jag ser det, endast i hur folk är klädda. Och jag tycker att svenskar klär sig bättre än amerikaner. 
Farfars 80års kalas
Min fina kusin får symbolisera hur glad jag är för att vara hemma igen
Well. Jag vet inte om det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen eller inte. Men nu tycker i alla fall Kristoffer att jag ska ägna mig åt honom istället för er. Så - so long, och på återseende.


p.s Om ni vill fortsätta läsa saker jag skriver så kanske jag eventuellt funderar på att möjligen blogga lite grann här. Kanske, eventuellt alltså... d.s