College hockey

Ja jag vet... I lost it!
Jag ska försöka bättra mig. Att skriva varje lördag kanske det inte blir, men jag ska skriva lite då och då i alla fall.

Igår lördag så var jag, Lina och Megan på hockey här i Madison. UW badgers mötte University of Miami, Ohio (Och nej, det är tyvärr inte Miami, Florida som hade vart mycket tuffare). Miami är är dock högre rankade än vad Badgers är denna säsongen så ren skit är dom väl inte.

En blick över Kohl Center där Wisconsin spelar sina matcher. 

Lagen möttes även på fredagen och då vann Badgers med 1-0. Men denna lördagen så visade det sig bli tuffare och man förlorade matchen med 1-2. Mer dramatiskt än så blir inte min rapportering av resultatet. Jag ska istället ägna min tid åt att klaga lite, jag är faktiskt ganska bra på det... att klaga alltså. 

Jag vet inte om det är för att man här i USA har sjukt hög kvalitet när det gäller amerikansk fotboll och basket som jag kanske hade orimligt höga förväntningar på hockeyn. Basket och am. fotboll är ju trots allt mer eller mindre parenteser när det gäller sport i Sverige. Men hockey är vi ju ganska bra på plus att jag har avsevärt mycket mer hockey kunskap och tittande under bältet. 

Som jag nu så subtilt hintat så var jag inte vidare imponerad av kvaliteten på spelet. Jag ska ju inte utesluta alternativet att bägge lagen hade en dålig kväll. Men kvaliteten var lite som en blandning av svensk elitserie och juniorhockey. Spelet var förhållandevis snabbt som i elitserien men jag tycker att dom ramlar runt på isen och kring sargen vilket man ser i juniorhockey. Det är lite konstigt för många av spelarna är ju draftade av NHL lag och badgers har ju fostrat en hel del stora spelare. Några av dom är: Chris Chelios (legendar, och med ett efternamn som alla 13-åriga hockeypojkar i Tranås hade svårt att uttala), Curtis Joseph, Brian Mullen, Mike Richter och Gary Suter. Några mer moderna pojkar som jag inte hade hockey bilder på men som ändå är relativt namnkunniga är: Ryan Suter och Dany Heatley. Jag får inte riktigt ihop hur dom ska kunna gå från var jag såg igår till att bli stora NHL stjärnor. Men men, dom har kanske ett par år i farmalagen att se fram emot innan dom kan göra succé. 

Megan och Lina visar lite Wisconsin spirit och ett W

Lina (som konstigt nog aldrig vart på en hockeymatch tidigare) tyckte i alla fall att det var superroligt med ett marching band inne i arenan och med alla sånger och rörelser som studenterna gjorde under matchen. Jag som en mer sagad vindbiten typ satt mer sammanbiten och var upprörd... Riktigt så illa var det nog inte. Jag tyckte också att en del av grejjerna var ganska roliga. Det bästa enligt mig var när det var spelare utvisade från bägge lagen. Då visade man på dom stora bildskärmarna klipp inifrån utvisningsbåsen om vartannat. När dom visade Wisconsinspelaren så jublade man och när man visade motståndaren så buade alla. Om vartannat, helfestligt! Man la också mycket krut på att psyka motståndarens målvakt genom att skrika SIEVE hela tiden. Nu förstår jag lite mer varför man kallar en dålig målvakt för såll i Sverige. Eller, jag förstår ju kopplingen mellan målvakt och såll men historiskt så kommer det ju från USA.

Man får ändå imponeras av Madison och Wisconsins engagemang i sina collegelag. Kohl Center som är arenan i Madison håller ändå 15 300 platser för hockey. Det är ju "bara" 1500 mer än i Globen.

På en liknande not inom hockey så hade ju NHL premiär i går också. Äntligen, som jag väntat. Nu ska vi kolla hockey typ all the time.

Nu tackar jag för mig. Lovar att återkomma snart igen.