Lurad

Jag har ju helt glömt bort att berätta för er om den stora kalkonflocken som bor här i Eagle Heights. Första gången jag såg dem var jag ute och sprang och sprang nästan rakt in i dem. Jag hade ingen aning om vad det var för några märkliga fåglar då och det kändes lite som att jag upptäckt en ny art. Jo jag vet, lite fånigt att tänka så, men de såg ju inte alls ut som alla bilder på kalkoner som jag sett. Jag trodde att de skulle vara tunga i kroppen, med kraftiga ben och gigantisk sån där köttflik över näbbroten. Men det här var ju vildkalkoner och de ser helt annorlunda ut. De påminde mig om förvuxna fasaner eller påfåglar, fast utan lång svans.

Hursomhelst så bor det en familj på lite drygt 10 fåglar tror jag (glömmer alltid att räkna) här och jag har under hela hösten gått och närt en dröm om att få äga sådana här fåglar själv när jag kommer hem till Sverige. De verkar så lugna och går och spatserar runt bland husen och i skogen runt omkring och verkar ganska orädda. Men. Dagen före nyårsafton var Kristoffer och jag på en utflykt till Arboretum och då var det massa kalkoner där och vi tog några bra foton. När vi kom hem igen zoomade vi in på bilderna och jag ryggade nästan tillbaka av denna hemska syn. Den hade ju inte alls något gulligt fjäderklätt huvud som jag väntat mig. Inte alls så vackra som jag trott. Känner mig lurad. Så det blir nog inga vildkalkoner för min del ändå. Typiskt. (Fast det är fortfarande trevligt att stöta på dem utanför lägenheten.)