Harrisburg, brobesök och Winchester

Idag vaknade jag av att solvarma strålar bäddade in sovrummet i gult sken. Så jäkliga härligt sätt att börja dagen på! Det lyckades nästan sudda ut känslan av pockande träningsvärk som så sakteligen kom krypande... Well. Det är ju också ganska skönt att känna ibland. Så att jag vet att jag har tränat liksom. Men det var en parantes. Här kommer fortsättningen om vår semester.

För många är kanske Harrisburg mest känt som platsen för kärnkraftsolyckan som inträffade där 1979 på kärkraftsverket Three Mile Island. Den har graderats som en femma på den internationella skalan för kärnkraftshändelser (jämfört med Fukushima och Tjernobyl som räknas som nivå sju) och är alltså den tredje värsta kärnkraftsolyckan i vår historia. Men bortsett från just den biten så tyckte jag att Harrisburg var en riktigt trevlig stad med blandad arkitektur och ett fint läge vid floden.

Torsdagen började vi i alla fall med att åka ut och fota kärnkraftverket. De har börjat montera ner de delarna där olyckan inträffade men som ni på skorstenarna (de två till höger i bild) är verket fortfarande i bruk.

Sedan var det dags för ytterligare en dag fullspäckad med brobesök, men jag överlåter ju som sagt min gode make att berätta för er om det. (Jag fotade blommor och lamungar medan han kollade på broarna så jag bjussar på bilder från det i stället.) Eller alltså. Jag tittade ju givetvis också på broarna, men när man betat igenom 19 stycker (eller var det nu var) så börjar de se ganska lika ut....

Var bara tvungen att ta med den här bilden eftersom jag tycker att det är helt galet att slänga på några extra hjul på sin bil. fast det ser ju festligt ut såklart. Lägg förresten märke till att snubben som kör den kör om på insidan. Amerikanarna är inte lika bekymrade om trafiksäkerhet som vi Svenskar är om man säger så...

Vi käkade dumplings till lunch på ett ställe som såg ut som gud glömde men deras mat var oväntat god om än inte så fotovänlig. Efter ytterligare lite broar bestämde vi oss att ta sikte på Winchester eftersom jag ville att vi skulle åka Skyline Drive på väg tillbaka till DC.

Winchester var ytterligare en pittoresk liten stad med kuststadskänsla (även om den ligger flera mil från kusten). Där hittade vi ett superfint hotel som vi checkade in på. Vi åt sushi till kvällsmat eftersom det är Kristoffers ny nuförtiden. Vilket jag tycker är skoj.