Sälma

Sälma är en åtta år gammal Smålandsstövare som min familj haft sedan sommaren 2005. Hon är en ganska märklig hund och har alltid känts väldigt annorlunda jämfört med våra tidigare hundar. När hon var valp var hon riktigt elak. Hon skrämde slag på min kusin Adam och roade sig med att borra in sina sylvassa valptänder i stackares Jamesons (en av våra tidigare hundars) pungkulor. Sedan blev hon vuxen och lugnade ner sig.

Hon avskyr att gå ut på promenad. Ibland kan hon tänka sig att gilla det men bara om hon får gå på en helt ny plats där det luktar vilt. Hon spenderar sina dagar mestadels sovande i sin fåtölj eller i pappas del av sängen. Hon tycker inte om nya människor och är väldigt mån om att hennes flock (familjen med eventuella gäster) är samlad. Annars blir hon orolig. Hon blir ledsen om hon inte får följa med i flotten eller på båten i Revesjö.

Hon har (i brist på bättre uttryck) ett sjätte sinne. En gång betedde hon sig hotfullt mot min kusins  dåvarande pojkvän. Alla blev väldigt oroliga och nervösa eftersom hon inte brukar göra så. Det visade sig dock att min kusin och killen i fråga precis hade bråkat och alla förstod att Sälma skulle skydda henne från honom. En annan gång ville hon inte lämna min farmors sida under en helg tillsammans. Måndagen efter fick farmor åka in till sjukhuset. Vi visste inte, men Sälma visste redan under helgen att farmor behövde åka till sjukhuset.

Älskade, knäppa hund vad jag saknar dig idag. Det blir många långa promenader (vare sig du vill eller inte) när jag kommer hem!

Edit: Hon gillar inte heller folk i hatt eller mössa. Jag och Kristoffer fick och en rejäl utskällning en gång när vi vågade visa upp oss på det sättet i Revesjö. Man tycker att vi borde vetat bättre liksom, sa hon ilsket.