Efter ett nästan tårfyllt hej då till Tom&Margret (Margret hade gjort ett "Swedish heart" till oss och det ger hon blödiga mig en minut innan vi ska åka!) hoppade vi in i bilen. Finare människor får man leta efter. Jag vet att jag inte skrivit så mycket om alla små och stora saker som de sagt eller gjort för oss under vår semester där men det finns liksom inte ord att beskriva sådana människor. De öppnade upp sitt hem för oss båda och och vi kände oss aldrig som gäster utan som familjemedlemmar. Det var verkligen fantastiskt att få bli så hjärtligt välkomnad av människor som det nu känns som att jag har känt hela livet. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi får träffa dem igen.
Men hur som helst. Vi bestämde oss för att köra via Zion National Park och övernatta i Page på vägen till Grand Canyon, så det gjorde vi.
Det var en bra idé att stanna i Zion. Det var inte säsong och hade säkert varit lite vackrare några veckor tidigare men det var härligt lugnt och skönt utan en massa andra turister att trängas med.
Jag hade aldrig hört talas om Zion innan men det är kanske inte så konstigt med tanke på hur många och stora nationalparker de har i USA.
Vi började med att gå nere i dalen och hitta upp på de röda klipporna mot en klarblå himmel. Det är häftigt att se hur vattnet har karvat igenom alla olika lager berg och även om vi vet hur det har gått till så är det stvårt att fatta. Jag kommer inte heller ihåg vad de olika lagren var för typ av berg (mestadels sandsten tror jag) och hade inte heller med mig någon hammare för att knacka loss stuffer så vi kunde inte göra någon geologisk undersökning. (Tror i och för sig inte att parkvakterna hade blivit så glada om vi börjat gå loss med hammare...)
Eftersom det var asfalterade gångar (Amerikanarna är riktigt bra på att tillgänglighetsanpassa sina parker så att alla människor ska kunna njuta av dem, vilket jag tycker är beundransvärt - även om de såklart är duktiga på att ta rejält betalt för det också) var det dock inte så spännande att gå där, även om vi såg massa vilda djur och vackra vyer.
Så vi bestämde oss för att ta den slingriga vägen upp i bergen och vandra lite.
Det var helt underbart. Solen höll på att gå ner, färgskalan var mäktig och så fick vi en känsla för hur stort det var.
På väg ut från nationalparken höll vi på att köra på ett gäng hjortar (obs: det gick bra både med oss och hjortarna) och sedan var vi tvungna att tvärnita igen för att jag ville gå ut och fota bisonoxarna som betade på ett fält. Jag kan verkligen rekommendera ett besök i Zion om ni har vägarna förbi - rent, lättillgängligt och (såklart) supervackert!
Translation: On monday morning we said goodbye to Ely and all the lovely people there, and headed for Grand Canyon. However, since it's like a 9 hour drive we decided to visit Zion National Park and spend the night in Page.
We were absolutely delighted about our Zion choice! Since it was of season, we practically had the whole park to ourself and could fully enjoy the red rocks, the bright blue sky and the crisp air. I also got to see my very first heard of bison.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar