Träbroar i the north west

Den gånga veckan har jag spenderat i den nordvästra delen av USA. Jag och min chef på FPL reste till Yakima Valley som ligger i delstaten Washington. Washington är kanske mest känt pga Seattle med sitt blöta regniga klimat? Men om man korsar kaskadbergen österut så kommer man till ett ganska tort nästan ökenlikt klimat där man odlar mycket grönsaker och frukt. Tidigt i måndags morse så flög vi Madison-Chicago-Seattle för att resa vidare med bil till det lilla samhället Toppenish. En liten småstad som faktiskt påminde väldigt mycket om den lilla staden Ely, NV där jag bodde ett år.

Det var snö i Snoqualmie passet

Under två dagar så inspekterade vi sju träbroar med varierande åldrar från 30-70 år. De flesta av broarna går över bevattningskanaler, och eftersom det inte direkt är odlingssäsong så var dom inte överfulla. Det var så pass mycket dock att vi stod med vatten upp till midjan på några av broarna. Alla broar vi tittade på var balkbroar med en spiklaminerad platta ovanpå. Balkarna var oftast 19” x 6” vilket är ungefär 500 x 150 mm. Centrummåtten mellan balkarna var ca: 500-600 mm. Ovanpå så ligger det en 100 mm tjock hopspikad träplatta. Träslaget Douglas-Fir (Douglasgran på svenska) är ganska naturligt motståndskraftigt mot röta plus att alla broar vi inspekterade utom en var kraftigt impregnerade med kreosot (vilket är förbjudet i de flesta civiliserade längder nu för tiden med undantag för Norge, Finland och USA). Men det var verkligen imponerade att se en 70 år gammal bro i så bra skick. Den visade inte några direkta tecken på att den inte skulle klara sig många år till. Till råga på allt så var några av broarna kraftigt trafikerade av normal trafik men också av tung godstrafik och eller jordbruksredskap. När vi inte hängde under träbroar i våra vadastövlar så hängde vi på sköna lokala hak så som ”Dads”, ”The branding iron” eller det mer eller mindre obligatoriska indiancasinot.

En cirka 60 år gammal träbro i Yakima county

Jim och David kollar träkvalité med hjälp av en motståndsborr

Vi arbetade lite snabbare än beräknat så vi var klara med inspektionerna redan på onsdagen. Detta betydde att vi hade lite extra tid på torsdagen eftersom vi bara skulle resa tillbaka till Seattle den dagen och flyga hem på fredag morgon. Detta var ju toppen eftersom jag inte sett så mycket av den här delen av landet. Så efter en stadig frukost på ”Dads” bestående av äggröra, bacon, toast, pannkakor med sirap (vad jag skulle vilja säga en normal frukost denna veckan) så åkte vi tillbaka till Seattle och in i stan. Vi passerade först ett bergspass som heter Snoqualmie (orten är mest känd för att vara inspelningsplats till Twin Peaks). I krokarna innan Seattle så ligger Snoqualmie falls (ett ganska imponerande vattenfall med en fallhöjd på 82 meter). Vi körde också över världens femte längsta flytande bro över Lake Washington. Det är igentligen två broar som ligger parallellt, Homer M. Hadley Memorial Bridge och Lacey V. Murrow Memorial Bridge. Dom är omkring 2 km långa och har tillsammans 8 körfält. Detta går ju ingenjörerna igång på stenhårt. 

Vi åkte ju givetvis inte till Snoqualmie Falls för att titta på ett vattenfall!
Det finns en fin träbro där!

Flytande broar över Lake Wasington

Vi hade lite begränsat med tid i Seattle så vi körde på dom säkra turistkorten med Pike Street Market (en fiskmarknad känd för att man kastar fiskarna fram och tillbaka), Seattle Center Monorail (en 1.6 km monorail som går från Pike street till the Space needle) och till sist en tur upp i tornet. The space needle och monorailen byggdes till värdsutställningen 1962, så det är ganska häftigt att se en fungerade monorail som är 50 år gammal. När det gäller höga torn och utsikter så får jag ändå säga att Eiffeltornet läxar ju upp ”rymdnålen” rejält med den dubbla höjden och en allmänt tuffare konstruktion. Jag hoppas att jag och Lina får chansen att återvände till the northwest pacific för dels finns det en massa mer som jag skulle vilja se i Seattle men sen skulle jag gärna besöka Portland i Oregon och Vancouver i British Columbia. Jag upptäckte för övrigt en riktigt god öl som heter Red hook ESB på min resa. Jag ska leta upp var jag kan köpa den i Madison och skriva lite mer om den.

Pike street market på kvällen

Lite av Seattles skyline med Mt. Baker i bakgrunden

Seattles största landmärke (i dubbel bemärkelse) från en annorlunda vy

Redan nu efter bara två månader i Madison så känner jag att det var ganska skönt att komma ”hem”. Inte minst till min älskade fru som har fått njuta av våra nya duntäcken själv en hel vecka. Det förbannade flygbolaget slarvade bort min väska i Dallas, men vid 01:30 på natten så ringer dom och säger att dom är påväg med den. Mer träbroar får det bli om några veckor när vi ska åka till Iowa och inspektera broar.